Kalle bodde ensam på en liten ö i skärgården och började känna sig lite ensam. För att ändra på det bestämde han sig för att sätta in en kontaktannons i ortstidningen. När han kom till tidningen stod han lite osäker framför damen i luckan, som försökte guida honom: ”Tycker du om att promenera?” ”Resor?” ”Matlagning?” Frågorna kom i rask takt, och Kalle fick fundera över vad som verkligen kunde passa i annonsen. Snart hade de tillsammans format en text om intressen och önskemål – men Kalle blev ordentligt förvånad när han fick höra hur snabbt annonsen kunde publiceras.
Kalle bodde ensam på en ö i skärgården. Han tyckte livet började bli lite ensamt så han beslöt sig för att sätta in en kontaktannons i ortens tidning. Han tog båten till stan och gick till tidningen. Damen i luckan undrade vad det skulle stå, men det hade Kalle inte tänkt på så han stod lite frågande.
– Men du kanske tycker om att promenera? frågade damen.
Jo, tänkte Kalle han gick ju ett par vändor om dagen med hunden.
– Javisst, svarade Kalle, men mest i skogen.
– Bra, sa damen, då skriver vi att du gillar skogspromenader. Resa då?
Jo, tänkte Kalle han åkte ju in till stan någon gång i månaden så det var ju trevligt. Så han svarade att det gillade han.
– Matlagning då? undrade damen som nu tyckte att det gick väl trögt.
Kalle tänkte efter. Jovisst gröten på morgonen gjorde han ju bra och sillen som han la in ibland.
– Ja, sa damen då skriver vi i annonsen att du söker en kvinnlig vän och att du gillar skogspromenader, resor och god mat som du själv lagar.
– Det blir bra! sa Kalle.
– Och du vill ha in den redan på lördag? undrar damen.
– Va! Kan man skriva det?? utbrister Kalle.
